Nya utmaningar i kvarteret

I takt med att det har blivit uppenbart att den rådande pandemin är här att stanna åtminstone ett tag till, så har många kommit att inse att kvarteret faktiskt spelar en central roll i våra trygghetssystem. För ofta så är det viktigare än man tror att se vardagsrörelse och liv runt omkring sig. Detta är nämligen ett tecken på att saker och ting löper på, men ger även en indikation på om något är fel.

Dessa dagar kan man inte heller utgå ifrån att alla människor har släkt och vänner som de har regelbunden kontakt med. Därför blir kvarteret ett praktiskt sätt att veta att allting står rätt till med alla som bär det. Som en sorts informell kommunikationskanal.

Även om kvarterets funktion som samhällsinstans på många sätt är given, så är det samtidigt kontroversiellt. Många har kommit att anse att det inte ska behöva denna sorts informella system, då hela poängen med samhället och den moderna välfärdsstaten är att man som privatperson inte ska ha något ansvar för sina medmänniskor.

Och även om det kanske är sant att kvarteret inte utgör en förpliktelser i mån av att ansvara för alla som bor där, så är det samtidigt sant att kvarteret är en viss sorts samhörighet. Även om den kollektiva prövningen ännu inte nått särskilt stora nivåer, så är det en bra idé att fundera lite på hur man vill att andra i kvarteret skulle reagera om man själv blev nödställd.